|
||||||||||||
|
Yoroi Kumi-uchi Japanskt handgemäng i rustning. av Johan Pettersson En japansk krigare på 1100-talet, då tänker vi oss en samuraj på en galloperande häst, vilt svingandes sitt berömda svärd. Inget kunde vara mera fel. Studerar man olika Gunkimono (militära berättelser) från Fujiwaraperioden, år 898-1184 noterar man att användandet av svärd, i strid mellan samurajer, var en ovanlig företeelse och när det inträffade var det oftast för att avlägsna huvudet från en redan besegrad fiende (huvudet visades sedan upp för samurajens befälhavare med förväntan på belöning). En annan bidragande orsak var konstruktionen på den tidens rustning vilket gjorde det näst intill omöjligt att strida effektivt med ett draget svärd. Däremot så användes svärdet till att hugga ner ashigaru (fotsoldater) som stred till fots. 1000-1100-talens krigare var huvudsakligen en beriden bågskytt, och när han kom i närkamp förlitade han sig på kunskaper i kumi-uchi, och speciellt det så kallade symetriska fyrhandsgreppet (yotsu-gumi). En teknik där kämparna låste fast sig vid varandra utan att behöva gripa i själva rustningen. Kumi-uchi kunde användas dels uppsutten, då man försökte urbalansera och kasta av sin fiende samt på marken, då principen var den samma men man strävade efter att sätta krokben för sin motståndare. Detta var ingen vapenlös stridsteknik utan man kombinerade vanligen tekniken med användandet av kniv, tanto. Men att dra sin tanto och stöta den igenom rustningen var inte helt enkelt, då man samtidigt skulle hålla balansen, kontrollera motståndaren och hindra honom från att själv dra sin kniv. På 1300-talet utvecklades en kniv, yoroi-doshi (rustningsstickert), som var speciellt anpassad för att kunna stöta genom den japanska samurajens rustning. Denna nya kniv bars vid höger höft och drogs oftast med vänster hand. Efter Gempeikrigen (striderna mellan Taira- och Minamotoklanen) ändrades gradvis rustningens konstruktion vilket ökade rörligheten och med det följde en utveckling och uppblomstring av svärdskonsten. Detta innebar en nedgång i intresset för kumi-uchi, men trots att tyngden nu låg på fäkttekniken var kunskap i tomhänt kamp en viktig del i samurajens träning. Översatt till svenska betyder yoroi kumi-uchi handgemäng i rustning, denna kunskap är också känd under namn som yoroi-gumi och Katchu-gumi. Tsutsumi-hozan Ryu, en 1400-tals skola, var den ryu som först systematiserade utbildningen i kumi-uchi.
|
|
||||||||||
|
© Johan Pettersson, Gake Dojo | johan@gakedojo.net |
||||||||||||
